Håll ut snart, jo snart, är våren här. Då ska inte bara trädgården vakna till liv. Även bloggen får lämna sin vinterdvala. Men redan nu börjar trädgårdsdrömmarna odlas i mitt sinne. Jag inspireras just nu av en bok som jag fick i födelsedagspresent Grönsakslandet, av Agneta Ullenius.

Längtar efter att få flytta på mina jordärtskockor till nya stället och att få peta ner ala möjliga från i jorden. Men lite till får vi vänta.

Jag och lilla M har satsat på att spara lite sommarkänslog. I växtpressen finns några sensommarblommor och några vackra blad. Om några veckor tar vi fram dem och tänker på sköna sommardagar vi haft tillsammans i kryddland och blomsterrabatter.

Tills dess kan vi njuta av en sista (?) blomsterbukett som faktiskt innehåller några alldeles nyutslagna astrar som jag inte ens visste fanns i trädgården.

För övrigt har ekan intagit sin vinterplats på torra land. Krukor har tömts som vårt sommarrum gått i vila. Ullfiltarna i soffan känns plötsligt helt rätt igen.

Men nu är det alltså oktober, även om man inte kan tro det. Fortfarande finns en hel del att glädja sig åt i trädgården. Astilbe, näva och krasse, till exempel. Igår var det dessutom fullkomligt ljuvligt att sitta ut och dricka kaffe utan jacka, men med solglasögon.

Bland annat passade jag och lilla M på att skörda jordärtskockor som blev (tillsammans med charlottenlök, grönsaksfond, grädde, tid och kärlek) soppa.

Lilla M redo att skörda de mer än dubblet så höga jordärtskockorna.

Dagens skörd

Aklejorna som M frödsådde i somras har tagit sig fint.

Astilbe är en höstfavorit.

Det känns lite dystert i trädgården. Det mesta av sommarens blomstring har gett upp för säsongen. Dock finns några tappra blommor kvar. Astilben blommar just nu riktigt tjusigt. En och annan tappar fingerborgsblomma finns fortfarande i rabatten. Men i övrigt ser det rätt visset ut (men ärligt talat finns det fortfarande en del blommor kvar vid baksidans damm, men det är så rufsiga exemplar att jag bara blundar och lämnar dem att åldras i avskildhet). Det är en smula vemodigt.

Å andra sidan kan man njuta av att skörda sina grönsaker, om man nu sådde några fröer i våras. Jag var inte så flitig på den punkten, men några zucchinifrön ökte ner i jorden och därför kan jag nu laga supergod soppa på egen skörd. Inte dumt alls. 

zucchini i väntan på tillagning. Här vid sista skörden ringblommor och dessutom några päron direkt från träden.

Hösten känns lite som avslut, men så är det egentligen inte alls. Dels har en ny blomma tillkommit. Det är jordärtskockan som slagit ut med sina gula blommor. De är mellan två och tre meter höga och verkligen maffiga. Nästa år ska jag sätta mina skockor på ett annat ställe där de fårkomma ännu mer till sin rätt och samtidigt inte dominera mitt kryddland så fullständigt. Små och mer oanseliga växter måste ju också få en chans att synas.

När jag städade bort en massa överblommade ringblommor, ärtor och en hel del ogräs som passat på att frodas när jag varit borta hittade jag plötsligt krukan med chokladmynta som jag helt glömt bort. Men där borton allt det frodiga stod kurkan kvar och myntan ser jättefin ut. Den tar jag hem till stan och använder till varma äppeldrycker (låt myntan dra i het äppeljuice och lägg till lite pressad citron så blir det en skön höstvärmare).

Jordärtskockan blommar, men vi väntar ett tag till med skörden.

Mitt i allt skördande och betraktande över allt det vissna är det perfekt läge att plantera lite fina lökar. Det är våren som behöver förberedas och det är riktigt hoppingivande. I år kompletterar jag rabatterna med bland annat vita hyacinter. Jag satte ner lökarna mellan andra tidiga blommor som primula och julros. På så sätt hoppas jag få till en fin liten våravdelning i rabatten. Dessutom har jag och lilla M tryckt ner en massa tulpanlökari blandade färger.  De fick plats mellan astilbeplantorna på båda sidor om en liten gång. När astilbens blad växer upp på försommaren tänker jag att de kan dölja de överblommade tulpanerna. Just där är det inte jättesoligt och det tror jag gör att tulpanerna orkar blomma lite längre.  I min fantasi blir det väldigt fint, men vi får väl vänta och se.  

Höjdpunkten var besöket i Tropiska växthuset. Det är så fint där. Mer om detta i kommande inlägg.